Nu är det dags att återskapa förra årets succé då vi anordnade sommarlovsaktiviteter i Askeröd!
Under 3 dagar 27 juni, 28 juni och 29 juni kommer vi att skapa i Askeröds stationspark och dess lekplats! Bland annat kommer vi bygga fågelholkar och insektshotell, skapa konst och skulpturer och nya möbler. Varje dag finns fika och lunch för barnen. Aktiviteterna finansieras av Hörby kommun och är alltså gratis!
Anmälan: Skicka mail till askerodsbygdens.byforening@gmail.com. Föranmälan krävs och görs senast den 25/6. Vid anmälan: Uppge barnens namn, ålder, eventuella allergier samt vilka dagar som de ska vara med. Uppge även målsmans namn, e-post och telefonnummer.
På nationaldagen den 6 juni, just innan firandet av Byadagen börjar, bjuder Gun och Sigurd Nilsson in till trädgårdsvisning. Kom, bevittna, njut och lyssna till berättelser om huset och trädgården som länge varit en av Askeröds vackraste. Och vill du redan nu veta mer så går det att läsa ett reportage som publicerades i tidningen Norra Skåne i april på följande länk: http://www.nsk.se/2018/04/18/tomaterna-skots-som-sma-bebisar/
I tisdags arrangerade Askerödsbygdens byförening ett möte om Dala i Dala. Platsen för träffen var Dala bil och traktors nybyggda maskinhall och på förhand fanns förhoppningar om att ett flertal boende i Dala skulle dyka upp. Sittplatser fanns för ett 20-tal. Tre flaskor mineralvatten hade också köpts in.
Just innan mötet kunde man dock ana att varken sittplatser eller mineralvatten skulle räcka. Utmed landsvägen kom folk till cykel och till fots, i vissa fall med hjälp av rollator, innan de tog ståplats eller sittplats i maskinhallen. Till slut uppgick skaran till ett trettiotal personer och fler än hälften av alla hushåll mellan Dalas ortsskyltar var närvarande. En uppslutning som måste betraktas som en succé. Och det tog inte lång tid innan flera personer uttalade förvåning över att de ännu inte träffats trots att man under många år bott bredvid varandra.
Folkligt i Maskinhallen
När mötet väl kom igång visade det sig att de allra flesta i Dala helst av allt önskar en förändring när det gäller trafiksituationen. Landsvägen som går genom byn har en hastighetsbegränsning på 70 km/h, en hastighet många boende tycker är för hög (inte minst för att många bilister i realiteten kör något för fort vilket gör att bilar ofta kör förbi i 90 km/h). Orsakerna till att hastigheten upplevs som problem är många. Vissa vill känna sig säkrare när de går ut till sin postlåda eller till äventyrs ger sig ut på promenad eller cykeltur i byn. Andra tänker på barnen som leker i sina trädgårdar just bredvid vägen eller som på morgnar och eftermiddagar behöver gå utmed vägen för att komma till skolbussen. Några påtalar att det är väldigt många utfarter i Dala, att dessa ofta är skymda och att det bara är en tidsfråga innan det smäller när någon med bil försöker ta sig ut från sin utfart. Att flera gårdar dessutom hyser egen verksamhet som gör att transportfordon emellanåt måste använda utfarterna gör situationen än mer riskabel.
Mot denna argumentation fanns även boende som inte såg på vägen som lika problematisk utan tvärtom ansåg att hastighetsbegränsningen som finns just nu är lagom. Det är ju trots allt så att vägen länge varit en beståndsdel av livet i Dala och att alla som köper hus där känner till det redan från början. Och så är det ju med de allra flesta frågor i samhället; olika tankar och åsikter finns och måste få finnas. Glädjande denna kväll var dock att saken diskuterades i god ton.
Parallellt med diskussionen om vägen lyftes också behovet av att få till en cykelbana. Anläggandet av en sådan skulle utgöra en stor och positiv förändring för de boende i Dala och på en direkt fråga från en av deltagarna sade sig flertalet (men inte riktigt alla) husägare vara beredda att avstå en del av sin trädgård för att förverkliga en cykelbana. Glädjande nog finns också en sådan planerad i Hörby kommuns översiktsplan för 2030 så förhoppningsvis kan det bli verklighet inom ett par år. Vid summering av diskussionen kring bilväg och cykelbana verkade de flesta överens om att en något sänkt hastighet för bilvägen samt en cykelbana är värt att arbeta för i Dala. En arbetsgrupp om fem personer tillsattes för att se närmre på dessa frågor.
Hanna Ahlkvist önskar en busslinje genom Dala
Efter att vägen avhandlats följde ett par mindre frågor. Avsaknaden av en busslinje påtalades av en av de äldsta i sällskapet, Hanna Ahlkvist, som visserligen både cyklar och kör bil fortfarande men som anar att hon inte kan göra det så länge till. Hon har förhoppningar att den busslinje som till inte så länge sedan gick mellan Östraby och Löberöd kommer igång igen, inte minst för att just äldre ska kunna lämna bilen hemma.
En ytterligare fråga som lyftes handlade om behovet av vatten. I Dala finns inget kommunalt vatten dragit och många har problem med sinande brunnar. Dock förefaller det som att ingen enkel lösning finns i sikte eftersom ansvariga på kommunal nivå inte har för avsikt att dra kommunala ledningar till området inom den närmsta 15-årsperioden. Därtill har det visat sig svårt att hitta vatten vid brunnsborrningar vilket gör en eventuell gemensam satsning på brunn till en osäker investering. Frågan lämnades olöst för kvällen men ändock lyft och erkänd som en mycket viktig fråga för byn framöver.
Slutligen samtalades kort om behovet att se över allén som finns utmed bilvägen från Västerstad till väg 13. Ännu finns det kvar träd som minner om en praktfull och långlivad allé som en gång sträckte sig betydligt längre än den gör idag. Dock bör den nu planteras om utifall att vi önskar en allé där också i framtiden. Möjligen finns det medel att söka för sådan plantering.
Vid avsked för dagen lyftes frågan om liknande möten bör hållas även framöver. Svaret blev ett övertygande ja och då gärna i form av en grillkväll…
I söndags rullade Askeröds egen folkhögskolekurs vidare, denna gången med temat konst. Föreläsare var Trevor Graham, boende i Dala, som berättade om konst som ett sätt att skapa gemenskap. Uppbackad av en diger kavalkad foton och erfarenheter berättade han om hur nordöstra England använt just konst som ett sätt att ta sig igenom tuffa tider efter att den stora gruvindustrin försvann från området.
Angel of the north i Gateshead
Genom insatser i det stora och det lilla har nu städer som Newcastle och Gateshead blivit berömda för sin konst och gett flertalet människor en tro på framtiden. Värt att minnas är då att det inte bara är de storslagna sakerna, bäst exemplifierat av maffiga Angel of the North, som burit förändringen – lika viktiga har små gräsrotsinitiativ varit.
Trevors berättelse handlade visserligen främst om England och ett område där som var i stort behov av nya identitetsskapande inslag. Men det är inte bara där som människor och samhälle tvingats till förändringar. Även i våra skånska småbyar är det till exempel inte så länge sedan det såg betänkligt annorlunda ut, något som kanske mest märks i att de flesta typer av service har försvunnit. Urmakare, mejerier, slakterier, bagare, caféer, mataffärer, järnvägsstationer, postkontor, skolor – alla är de saker som inte för så länge sedan fanns i de minsta av orter men som sällan gör det längre. Frågan är vad som nu utgör den lilla byns identitet – vad vi har med oss från svunna tider och vad vi vill göra med framtiden. Vad vi än kommer fram till kan exemplet från England visa att konst kan vara nyckeln i arbetet att skapa gemenskap och stolthet för det unika i platsen.
Inramad stationspark
Dagen avslutades med en uppskattad rundvandring där Askeröd beskrivs genom inramade bilder och dikter. Nedan återges en Haiku skriven av Yvonne Hammer, deltagare på kursen.
Det är ju inte ofta som rubriken ovan kan ses som sanningsenlig. Men söndagen bjöd verkligen på en hel del underhållning för såväl barn som vuxna. Först ut var ungdomssektionen i Askeröds IF som samlade alla sina lag för avresa till Söderto och fotbollsgolf och gemensam lunch där. Innan ungdomarna hunnit tillbaka höll byföreningen den traditionsenliga växtloppisen i Askeröds Stationspark. Och just när den avslutats kunde åhörarna där ta sig de hundra metrarna bort till Kyavallen där Askeröds IF:s herrlag spelade match mot Ljungbyhed, allt emedan de återvändande ungdomarna spelade spontanfotboll bredvid. Soligt, folkligt och roligt hela vägen – nog passar rubriken en dag som denna!
Som kronan på verket blev det också vinst i fotbollsmatchen. Trots en man mindre under hela andra halvlek höll Askeröd 1-1 fram till slutminuterna då laget avgjorde med två mål. Det snyggaste kanske av unge Isak Persson som stormade fram från vänsterbacksposition och tryckte in ett fint inlägg i nät. Värt att nämna är också att vår ex-allsvenska lirare Fredrik Jensen stod för två av målen och redan gjort tio sammanlagt under säsongen.
Nu på torsdag den 10 maj planerade byföreningen att, i samarbete med Lions Hörby, arrangera en eftermiddag för bygdens äldre. Tyvärr kom för få anmälningar in och därför har vi beslutat att ställa in aktiviteten. Vår förhoppning är att bjuda in igen senare i år!
Oavsett om man är intresserad av fotboll eller inte är det väl värt att påminna om att kiosken på Askeröds Idrottsplats nu är öppen då och då. Detta sammanfaller givetvis med att fotbollssäsongen drar igång. Varje gång det spelas hemmamatch är kiosken öppen, varför den som till äventyrs är sugen på godis eller hamburgare med fördel kan passa på. Kolla i kalendariet här på askerodsbygden.se för att se när det är fotbollsmatch!
Valborg har kommit att bli en personlig favorit bland byföreningens traditionella utbud. Vädret spelar oftast ingen roll, folk möter upp oavsett vilket. Det är en härlig blandning mellan olika viljor, där några sjunger vårsånger för full hals medan andra helst lyssnar. Och en blandning av åldrar där äldre vill känna gemenskap och barnen vill ha godisregn. Men mest av allt kanske en skock yrvakna bybor som rumlar ut efter lång vinter och upptäcker att grannarna fortfarande existerar. I alla fall jag själv blir lika glad av den upptäckten varje år.
Många drog nog en lättnadens suck efter förra veckans politikerträff i Pärup. Åhörarna, bestående av diverse intresserade kommuninvånare från Hörbys lantliga områden, var lättade för att politikerna talat varmt om landsbygden och dess skolor. Politikerna, bestående av representanter från de mest kända partierna, var lättade för att mötet gått städat och väl till. Inga högafflar hade tagits till. Inga käppar kastats i vredesmod. Och det är ju värdefullt bara det.
Det är inte särskilt ofta det dyker upp frågor som väcker så starka känslor som landsbygdens skolor. Byföreningar, som annars mest trevar fram eftersom det inte alltid är självklart vad man ska syssla med, väcks till liv. Det påbörjas samarbeten föreningar emellan. Bjuds in politiker och talas med media. Och kanske är det inte så konstigt. Förutom de mer uppenbara vinsterna med att ha skolor på landsbygden, såsom att barn slipper åka skolbuss, får kompisar i närområdet och en känsla av hemvan trygghet, så sker det så mycket mer i våra skolor än vi kanske tänker på. Inte minst bygger skolorna ett socialt kitt som är svårt att ersätta. Alla barnfamiljer i en bygd har en relation till skolan. Och väl där får de en relation till varandra. Ena föräldern är tränare i fotbollslaget och kan svara på frågor från nyfikna. Nästa är verksam i byföreningen och tipsar andra om en kommande aktivitet. Ytterligare en är körledare i kyrkan och berättar om uppkommande evenemang i församlingen. Försvinner skolan från bygden riskerar dessa relationer att, om inte försvinna, så försvåras. Vilket självfallet vore ett hårt slag i lite avigt placerade bygder där just gemenskap skapar så många betydelsefulla saker i människors liv.
Det är mot denna bakgrund som de allra flesta helst ser att landsbygdsskolor finns kvar. De har betydelse såväl för barnen som för bygderna i stort. Dessutom finns det en inbyggd dramatik som inte existerar i staden. På Möllan i Malmö vet man att en ny bagare kommer ersätta om en annan försvinner. En ny butik poppar upp där en annan stängt ner. De skollokaler som står tomma fylls snart igen. På landsbygden har erfarenhet visat att så sällan är fallet. När butiker, bagare eller skolor försvinner här så kommer de inte tillbaka. Många kämpar därför för att hålla näsan över vattenytan så länge det går.
Framtiden får utvisa hur det kommer gå för Hörby kommuns landsbygdsskolor. Fortfarande finns orosmoln – det gör det alltid när kommuner ska få åtskilliga goda syften att rymmas i en och samma budget. Låt oss därför inte bli passiva i frågor som betyder så mycket för så många. Låt oss fortsätta samtala om betydelsen av våra skolor och låt oss, inte minst, även fundera över hur vi utvecklar våra byar så att barnfamiljer trivs och vill bo här. En sådan dialog är nog det bästa vi kan göra för att behålla de skolor vi gillar så mycket.
