Sista matchen före sommaruppehållet avhandlades under onsdagskvällen då Askeröds IF tog emot Skabersjö IF på Kyavallen. Under blåsiga men ändock småtrevliga förhållanden lirades det boll på en fin matta och Askeröd gjorde på många sätt en fin match, men nådde inte riktigt ända fram. Efter tidigt ledningsmål av Askeröds fältherre Johan Svensson tog Skabersjö sig in mer och mer i matchen; först kvitterade man just innan paus och sedan lyckades man forcera in tre bollar till i andra halvlek. 1-4, således, i sista matchen innan sommarvilan för våra blåvita lirare i Askeröd.
På flera sätt kan matchen sägas reflektera våren för Askeröd. Allt som oftast har spelet varit ok och kämpaglöden funnits där – men i flera matcher har det inte räckt ända fram. Till viss del kan det förklaras av motstånd av hög kvalitet, inte minst nu på slutet då vi i tre hemmamatcher har haft seriens tre bästa lag (Genarp, Janstorp och nu Skabersjö) på besök. Det kan också förklaras med ganska stor omsättning på spelarsidan. Spelare har dragits med skador eller avstängningar och ibland har jobb och resor gjort att nyckelspelare tvingats avstå matcher. Omsättningen har ju dessutom sträckt sig ända in på tränarbänken där Bengt BP Persson blev tvungen att avsluta uppdraget och lämnade över till Lennart Nilsson. Det fina är att laget, trots duktiga motståndare och stor omsättning i startelva och på ledarsidan, har gjort bra insatser. Nu står vi på 10 poäng och ligger just över negativ kvalplats efter våren. Känslan är att vi borde haft några poäng till – det har vi varit värda.
Förutom de lite bittra poängförlusterna på slutet så finns några riktiga höjdpunkter att minnas från våren. Särskilt kan framhållas båda matcherna mot Torna Hällestad där underläge vändes till seger – i bortamatchen trots att Askeröd på slutet hade två spelare utvisade. Nu blir det till att vila benen och reflektera över vad som varit och hur det kan bli fler poäng i höst.
Även om jag inte sett eller varit med i alla matcher vill jag slutligen också framhålla Johan Svensson som vårens spelare. Inte bara för det stora slit han gör på mitten i match efter match utan också för att han är lagets klart skarpaste målskytt med 7 mål. Det finns förvisso många händer och fötter som gjort mycket bra (Viktor Magnusson, Jonathan Jönsson och ungtuppen Isak Persson för att nämna några) men det blir alltså Johan som får en dunk på ryggen och ett glatt leende från mig. Vi får se om någon annan kan utmana om mina ryggdunkar och glada leenden i höst!
