Som några kanske minns genomfördes 2017 en utredning av skolsituationen i Hörby kommun. I slutrapporten framhölls fyra scenarier med stor spännvidd; allt ifrån att skolorna i kommunen fortsätter fungera precis som förut till att alla landsbygdsskolor läggs när och en stor skola byggs i Hörby. Utredningen ledde till oro på Hörbys landsbygd och flera föreningar gjorde gemensam sak att bjuda in till politikerdebatt. Där blev det tydligt att någon nedläggning av alla landsbygdsskolor inte var aktuell vilket parti som än vann valet. För er som vill minnas detta tillfälle under 2018 finns här en text som jag skrev efter debatten och här en ytterligare reflektion kring situationen.
En bit in i 2019 började man emellertid prata om en omorganisering av skolorna i Östraby och Västerstad. I nuläget har båda byarna såväl förskola och skola men nu var tanken att förlägga all förskoleverksamhet till Västerstad och all skolverksamhet i Östraby. Vi i Askerödsbygdens byaförening var då i kontakt med dåvarande skolchefen Tomas Ringberg som framhöll att en omorganisering skulle underlätta för personalen och mycket väl kan ses som en satsning på landsbygden. Föräldrar till berörda barn informerades också om att kommunen undersökte en omorganisering. Sedan dess har det varit relativt tyst i frågan. Den har hanterats några gånger i Barn- och utbildningsnämnden, där man undersöker saken vidare.
För att få klarhet bestämde vi vid Askerödsbygdens byaförenings senaste styrelsemöte att kontakta representanter från kommunen för att få en uppdatering. Tf skolchef Caroline Åkesson Larsson fick första samtalet och hon framhöll att omorganiseringen i högsta grad är aktuell. På frågan om när vidare information, dialog eller beslut kan tänkas komma så hänvisade hon till Stefan Borg, ordförande i Barn- och utbildningsnämnden. I mailkontakt med honom ställde vi följande frågor:
Vilken omorganisering är det som undersöks just nu och varför?
När kan ett beslut om omorganisering väntas?
Hur kan bygdens invånare hålla sig uppdaterade i ärendet och vart vänder de sig om de har frågor eller åsikter?
Planerar kommunen någon slags medborgardialog i ärendet?
Stefan återkom med svar på våra frågor:
”När det gäller omorganisationen, eller verksamhetskonsolideringen, som jag brukar beteckna den — egentligen handlar det om att framtidssäkra skolverksamheten i den här delen av kommunen – så utgår den i allt väsentligt från det material som togs fram under förra mandatperioden. Det såg stora fördelar med att samordna all förskoleverksamhet till Västerstad och all skolverksamhet och fritidsverksamhet till Östraby. Detta motsvarande scenario 2 i KPMG:s utredning från 2017.
Utifrån detta scenario har nu skolförvaltningen tillsammans med tekniska förvaltningen tagit fram ett konkret förslag som ska behandlas på Barn- o. utbildningsnämnden på tisdag. Här vill jag inte föregripa nämndens behandling av ärendet. Bara konstatera att vi i styret är beredda att avsätta 15 miljoner kr i investeringsbudgeten för projektet, involverande bl.a. en ny skolbyggnad i Östraby, om nämnden skulle vilja gå vidare med det.
Om nämnden väljer att gå vidare med projektet så kommer vi att informera alla som är berörda av omstruktureringen. På vilket sätt är inte minst beroende av hur pandemin utvecklas, och därmed de restriktioner som nu måste följas. Den som har frågor kan vända sig till mig eller till skolförvaltningen och efter tisdag kommer jag att kunna svara bättre på alla frågor. Någon slags ”medborgardialog” planeras inte. Som jag ser det är medborgarna representerade genom sina valda ombud i nämnden.”
Av svaren kan vi alltså bland annat se att beslut väntas redan på tisdag. Åsikter eller frågor kan vändas till Stefan Borg själv eller till skolförvaltningen. Kontaktuppgifter finns på Hörby kommuns hemsida.
I slutet av oktober gick brandlarmet i De la Gardieskolan och Västanvindens förskola i Västerstad. Lyckligtvis var det inte fråga om någon brand men situationen visade ändå en allvarlig brist, nämligen att räddningstjänsten i Askeröd inte nåddes av larmet. Istället var det en brandbil från Hörby som ryckte ut, en färd som tar åtskilligt längre tid än vad den skulle ha gjort för Askeröds räddningstjänst.
Med anledning av detta ställde vi i Askerödsbygdens byaförening tre frågor till Räddningstjänsten Skånemitt:
Vem tog beslutet att Askeröds räddningstjänst inte ska larmas när det brinner i den lokala skolan?
Varför togs det beslutet?
Kan beslutet ändras?
Vi fick följande svar från Daniel Frej, operativ chef på Räddningstjänsten Skånemitt:
”Jag vill först och främst bekräfta att det stämmer att vi fick in ett automatisk brandlarm gällande De La Gardieskolan i Västerstad 23/10 kl:13:07. Jag fick också kort därefter information om att Stn Askeröd inte blivit larmade dit, däremot var Stn Hörby på väg till objektet. Ärendet är felanmält, och kontakt togs med SOS alarm kring hur larmningen gått till. Efter kontroll av larmplanen som finns i aktuell insatszon på den typen av ärende, visade det sig att larmplanen inte stämde och att Stn Askeröd saknades. Därav uteblev larmning av Stn Askeröd.
Larmplanen var felaktigt utformad eller inlagd. Ingen har tagit ett aktivt beslut att Askeröd inte ska larmas. Felet är åtgärdat. Vid framtida brandlarm gällande De La Gardieskolan kommer Stn Askeröd och Stn Hörby att larmas tillsammans.”
I lördags hade vi den första av höstens tre mustningar. Mängder av äpplen mustades och det diskuterades livligt hur musten bäst kan förvaras efteråt. Vissa förespråkade att göra cider av den. Andra skulle pastörisera. Någon skulle frysa ner. Själv har jag druckit upp det mesta på bara några dagar.
Men det kommer ju en ny möjlighet att musta redan på söndag. Hjärtligt välkomna alla som vill, att ha med er äpplen och flaskor och få med er must hem!
För den som är intresserad av en levande landsbygd finns mängder av inspiration att hämta från andra byar. Det kan handla om saker i stort eller smått, utförda av enskilda eldsjälar eller många, allt med syftet att skapa gemenskap och trivsel i lokalsamhället. I ett gäng kommande texter kommer vi lyfta fram sådana exempel, med förhoppning att de ska vara intressanta, underhållande och i vissa fall också inspirerande. Kanske finns det någon i Askerödsbygden som vill göra något liknande? Vi hoppas ni kommer uppskatta läsningen!
En av de kanske viktigaste sakerna för att skapa en levande landsbygd är att ta tillvara de kunskaper som finns i bygden. För även om inte alla tänker på det, så vet eller kan de flesta något som kan vara betydelsefullt i lokalsamhället. Det kan handla om en frimärkssamlare med anekdoter att berätta, en entusiastisk hobbyfotograf, någon som kan ta hand om bikupor, någon som kan sy, en som kan instruera dans, någon som kan sjunga… listan kan pågå länge. Tillsammans kan alla dessa kunskaper utgöra en fin grund för den levande bygden.
Ett fint exempel finns att hämta i Närke och närmare bestämt Ervalla/Järla. Där skapades för några år sedan en webb-tv kanal som hette BygdeTv, en kanal som sedermera producerat avsnitt i 4 hela säsonger och som följt det lokala livet med allt ifrån skolavslutningar till nyårsaftnar. Nyckeln i framgångssagan stavas Niclas Lindahl, en lokal förmåga som råkar vara duktig på att göra filmer. Att han, tillsammans med parhästen Per-Åke Sörman, använde den kunskapen till att bidra till bygden ska andra i Ervalla och Järla vara glada för. När du nu tittar på exemplet nedan, där vi får följa med till invigningen av Norsebäcksbadet och får veta att en fällkniv hittat sin rätta ägare, så tror jag nog även du önskar en BygdeTv i Askeröd.
Även om det nya gemensamma köket ännu inte är färdigt så har vi nu köpt in en torkugn som senare ska finnas där. Torkugnen är bra för alla som vill ta hand om mat såsom frukt och svamp. Torktiden ligger på flera timmar och vår förhoppning i framtiden är att intresserade ska kunna torka sin skörd medan aktiviteter pågår i verkstaden. I väntan på detta erbjuder vi nu en möjlighet för den som redan nu vill låna hem torkugnen. Den väger omkring 9 kg och är relativt enkelt att ta med sig. Självklart ska den vara ordentligt rengjord när den lämnas tillbaka.
Om du är intresserad att låna torkugnen, maila Angela på verkstadibyn@gmail.com. Meddela då gärna också vilka datum du önskar.
Igår torsdag var vi ett gäng som fortsatte bygga i verkstan. Vi skapade en luftspalt i taket med en vindduk, drog ut spikar och annat i gamla reglar och så började vi sätta upp ångspärr och glespanel i innertaket. När energin höll på att tryta fick vi dessutom fika som höll igång oss ytterligare. TACK alla inblandade!
I morgon lördag fortsätter vi med ångspärr och glespanel. Alla som vill är välkomna mellan kl 9-13!
För ett par år sedan förekom det emellanåt matchreferat från Askeröds IF:s herrmatcher här på hemsidan. Syftet var då att emellanåt beskriva vad som sker där borta på idrottsplatsen som så många förknippar med Askeröd. Nu är det dags för en ny krönika, men denna gången handlar det om Askeröds damer som sedan förra året spelar i division 4. Under lördagen var det tid för årets andra seriematch, mot Tomelilla.
—
Redan timmen före avspark råder full aktivitet. Tomelilla har meddelat att de för dagen har få spelare och har bett om att spela med 9 spelare i stället för 11 på banan. Beskedet tvingar ut Dan Strand och Christoffer Sjöholm på planen med måttband och konor. Planen måste förminskas. Under tiden erbjuder spelande tränaren Mia Nilsson bärhjälp vid renoveringen av gamla klubbhuset. Ett gäng reglar ska in inför veckans ideella bygginsatser. Det ligger en förväntan i luften. Kan damlagets första serieseger sedan återstarten förra året komma just idag?
—
Vid avspark blåser det friskt från söder. Särskilt många åskådare finns inte på plats, det ska det ju heller inte vara i Coronatider, men några har ändå tagit sig in på idrottsplatsen. De som håller på hemmalaget får jubla redan efter ett par minuter när Thea Sjöholm Persson visar sin stora kapacitet. Hon spelar visserligen med ett stort knäskydd, Thea, men det verkar inte bekomma henne när hon dundrar förbi både en och två motspelare innan hon med precision trycker in bollen i närheten av krysset. Ja, så hårt är skottet att hon direkt efter tvingas byta en stund för att vila foten.
—
Matchbilden därefter är jämn. Möjligen är Tomelillas spelare något starkare än Askeröds, men deras framstötar blir oftast lönlösa tack vare ett smart försvarande hemmalag. Devisen en för alla, alla för en gäller fullt ut. Som när en av Tomelillas kvickare forwards tar sig förbi en och två Askerödspelare men sedan stoppas resolut av Cajsa Lineau som tredje tillskyndande försvarare. Också Amanda Johannesson, den modiga målvakten, ger berömvärt understöd genom spel med fötterna långt utanför straffområdet. Positionsspelet sitter fint och små detaljer strömmar ut som ögongodis till publiken. Som exempelvis när vårdade högerbacken Frida Wendel vid ett av Tomelillas kontringslägen lyckas bromsa upp anstormningen genom att följa en farlig löpning istället för att försöka ta bollen. Överlag känns försvarsspelet både sammansvetsat och genomtänkt.
—
Anfallsspelet kan med fördel beskrivas med ett liknande ord: det är metodiskt. Medan Tomelilla söker sig fram lite på måfå så gör Askeröd det med tydliga idéer och samförståelse. Även insparkar blir ett anfallsvapen eftersom alla vet vad som gäller; bollen rullas till ytterback som i sin tur enkelt når yttern. Därifrån finns ofta öppna alternativ både inåt banan och framåt. Flera gånger når Askeröd offensivt straffområde bara genom förutbestämda rörelser och passningar. Det ser enkelt ut. Och när metodiken inte längre ger avkastning finns också fantasi att ta till. Som hos Thea Sjöholm Persson som med styrka och kvickhet vållar skräck i Tomelillas fyrbackslinje. Eller Elin Skarp vars lugna uppenbarelse inhyser fin teknik och snabba fötter. Flera gånger rinner hon förbi utmed sidlinjen medan motståndarna häpet frågar sig hur det går till.
—
Trots att Askeröd har god kontroll på matchen lyckas Tomelilla kvittera en bit in i första halvlek. Målet kommer när Amanda Johannesson ännu en gång hjälper till utanför eget straffområde men har otur. I den tilltrasslade situationen lyckas Tomelillas nummer nio göra mål. Men Askeröd trummar på. Kort efter kvitteringen gör den stabila mittbacken Ebba Nilsson mål efter en inläggssituation. Och minuten senare drar Thea Sjöholm Persson ett stenhårt inlägg rakt i Elin Skarps panna, men dessvärre går bollen över mål. Ledningen 2-1 i halvtid är i underkant.
—
Lika snabbt som Askeröd gjorde mål i första halvleken, gör Tomelilla mål i den andra efter att ha hittat ett fint tryck direkt efter avspark. Men istället för att drabbas av uppgivenhet och nervositet, som kanske hade varit lätt att ta till för ett lag som inte vunnit särskilt många matcher, så sätter Askeröd gasen i botten. Elin Skarp lyckas återigen glida förbi försvarare på vänsterkanten och hittar in till Tanja Frank som trycker bollen just över ribban. Under resten av matchen står kampen mellan Askeröd å ena sidan och Tomelillas fint spelande målvakt samt hennes målställning å andra sidan. Elin Skarp navigerar sig centralt och smeker iväg ett skott som målvakten med möda tippar i stolpen. Mia Nilsson trampar majestätiskt iväg från innermittfältet och tvingar i friläge keepern till en jätteräddning. Elin Skarp testar målvakten igen varpå returen hamnar hos duktiga Jennifer Fridh som dänger bollen i ribban. Och mot slutet av matchen forcerar sig Thea Sjöholm Persson igenom försvaret innan också hon träffar ribban. Men några fler mål blir det inte, matchen slutar 2-2.
—
Som Askerödsspelare går det förstås att vara besviken över resultatet. Denna match fanns där att vinna, vilket hade varit en härlig belöning för allt arbete laget lagt ner under senaste 18 månaderna tillsammans. Men ser vi till prestationen så ska tjejerna i laget vara både nöjda och stolta. Visst finns det mer att träna på, saker att finslipa, men tid för det kommer. Själv vill jag framhålla två saker som utmärkande på ett bra sätt. För det första är det imponerande att ALLA som spelar i Askerödströjan gör det så genomtänkt och metodiskt. Laget gör en hel del byten av spelare och byten och positioner, men samtliga vet alltid vad som förväntas av dem och deras position. För det andra är det imponerande att denna fotbollsförståelse finns trots att så många är så unga. Det är liksom ingen tillfällighet att där står ett dussintal mopedbilar på parkeringen när laget spelar match; det är ju så få spelare som har åldern inne för körkort. Så segrarna kommer, det känner nog både spelare, ledare och publik efter matchen mot Tomelilla. Askeröds IF har verkligen ett damlag att vara stolta över.
Sommaren är här, men för många blir den inte som planerat. Resor har blivit inställda, besök från vänner blir inte av. Det kommer bli en semestertid där de flesta stannar hemma. Intressant nog finns det sedan ett par år ett nytt ord för detta fenomen: Hemester. Det myntades i Sverige första gången i radioprogrammet spanarna och räknas sedan 2009 som ett ord i svenskan. Betydelsen är ”en semester som spenderas nära hemmet.”
Under närmsta tiden kommer vi här på hemsidan skriva om olika platser som finns i eller i närheten av vår bygd. Allt från storslagen natur till småskaliga smultronställen. Om någon av er som läser vill tillföra ett lokalt utflyktsmål får ni gärna bidra. Maila text och bild till askerodsbygdens.byforening@gmail.com.
Vissa kanske tänker att en hemester ska vara något vilsamt och bekvämt. En vacker grillkväll eller en strand någonstans. Kanske en promenad i skogen. Men så behöver det inte vara – det går också att umgås med fruktträd på en högbevuxen äng. Just i Askerödsbygden har vi den möjligheten i fruktträdgården vid Anderssons Rör i Orås.
Kanske känner ni till historien vid det här laget. Vi har i byaföreningen fått tillåtelse att plocka äpplen i trädgården för mustningar under de senaste åren. Och i år har Leader bidragit med pengar för att vi ska kunna utveckla den. Några nya träd är planterade. Där finns nybyggda bänkar och bord. Och där finns stora mängder ätbart. Mest av allt äpplen, äpplen och äpplen, hela träd fulla. Men också körsbär och vildhallon.
I söndags hade vi beskärningskurs i fruktträdgården. Ett tiotal entusiaster deltog under fin ledning av Leo Sjöstrand. Förutom att träden blev klippta, ett njutbart sätt att umgås med naturen, så sprutade idéer bland deltagarna. Ett träd formades till ett klätterträd för barn. Ett annat formades till ett parasoll i syfte att ha rastplats under. Någon föreslog en liekurs, en annan ville klippa med traktor, en tredje ville ta in får. En liten verktygsbod efterlystes. Härliga idéer som kanske blir verklighet, eller inte. Men det som genomgående uppskattades mest var trots allt att fruktträdgården finns och att alla som vill är välkomna att hämta äpplen.
Så gör det. Ta en tur till fruktträdgården och kolla in den. Hämta äpplen när de är mogna. Njut av platsen. Och kom till våra mustningsdagar under hösten – besked om när dessa blir kommer inom några veckor.
Sommaren är här, men för många blir den inte som planerat. Resor har blivit inställda, besök från vänner blir inte av. Det kommer bli en semestertid där de flesta stannar hemma. Intressant nog finns det sedan ett par år ett nytt ord för detta fenomen: Hemester. Det myntades i Sverige första gången i radioprogrammet spanarna och räknas sedan 2009 som ett ord i svenskan. Betydelsen är ”en semester som spenderas nära hemmet.”
Under närmsta tiden kommer vi här på hemsidan skriva om olika platser som finns i eller i närheten av vår bygd. Allt från storslagen natur till småskaliga smultronställen. Om någon av er som läser vill tillföra ett lokalt utflyktsmål får ni gärna bidra. Maila text och bild till askerodsbygdens.byforening@gmail.com.
När vänner frågar mig vart Askeröd ligger brukar jag svara mitt i Skåne. Om de ber mig att utveckla utgår jag från möjligheten att bada: för att känna på det salta vattnet kan jag välja tre olika kuster – väst, syd och öst – och jag har fyra mil till vardera. Exemplet är visserligen bra för det säger något om vart Askeröd är beläget (vilket är syftet) men det är dessvärre inte sanningsenligt. Om jag vill bada går färden till Vombsjön.
Det finns säkert flera platser runt Vombsjön att bada på. Kanske har ni andra favoriter, men jag föredrar östra stranden som ligger vid Övedskloster. Bara det faktum att Övedskloster är i närheten, och att färden till badplatsen därmed går igenom vackra skogar och alléer invid ett slott, höjer upplevelsen rejält. Och väl på plats går det att välja och vraka plats på en strand som sträcker sig flera kilometer lång. Betydligt längre än många stränder utmed kusterna, som vanligtvis nämns som svenska turistparadis. Eftersom den ligger på östra sidan av sjön får stranden också den bästa av förutsättningar för kvällssol. Att avsluta en varm sommardag med en färd till sjön och följa solens färd ner under ett dopp i Vomb – ja, mycket finare än så blir det inte.
För den som är intresserad av en levande landsbygd finns mängder av inspiration att hämta från andra byar. Det kan handla om saker i stort eller smått, utförda av enskilda eldsjälar eller många, allt med syftet att skapa gemenskap och trivsel i lokalsamhället. I ett gäng kommande texter kommer vi lyfta fram sådana exempel, med förhoppning att de ska vara intressanta, underhållande och i vissa fall också inspirerande. Kanske finns det någon i Askerödsbygden som vill göra något liknande? Vi hoppas ni kommer uppskatta läsningen!
”Hitåt ska vi!”
Till min förvåning leds jag in på en stig som försvinner upp på en höjd som närmast kan beskrivas som ett berg. Jag är på besök i Uddebo och på väg hem till våra värdar för dagen, Caroline och Gustav. Men istället för att gå mot något av de omgivande bostadshusen vandrar vi alltså uppåt på en stig som då rakt inte tillåter varken bil eller cykel. När vi närmar oss toppen på berget kan jag skönja ett litet hus. Det är täckt av målade masonitskivor och är placerat i en glänta mellan träden. På marken finns odlingar och i grenar hänger gungor. ”Jag byggde huset när jag flyttade tillbaka till Uddebo”, berättar Caroline. ”Jag har säkert inte byggt som man ska. Men huset står fortfarande!” Det gör det verkligen. 30 kvadratmeter stort utgör det hem åt fyra personer. Ändå är det inte trångt. För mig, som oundvikligen samlar ägodelar medan livet fortskrider, är det inspirerande att se. I det minimala finns allt som behövs för att leva.
Ända sedan jag först hörde talas om Uddebo har jag velat åka hit. Det började med tips om ett ställe i Tranemo kommun i Västergötland där ”folk gör kul saker i ett gult hus”. Riktigt intresserad blev jag när jag hittade en föreläsning med Caroline på youtube. Och när jag sedan kontaktade henne sände hon mig en PDF med alla föreningar och initiativ som fanns i Uddebo 2019. Bara lite text på ett papper, men fantastiskt ändå. Listan tog liksom aldrig slut.
Vi lämnar huset på berget och tar oss till byn nedanför. I första huset finns ett dans-, poesi, och performancekollektiv. ”Lite av en inkörsport till byn – här bodde jag när jag först kom hit!” berättar Gustav. ”De anordnar saker ibland och det är nog det som är det speciella med Uddebo. Det är inte många som bor här, men vi har nått en kritisk massa människor som vill vara med och bidra. Som vill skapa gemenskap. Jag känner många vänner som söker en perfekt gård någonstans och till sist slår de till. Men det sociala livet runt om, som många söker, det är svårt att hitta eller skapa. Här finns det.”
I huset nedanför kollektivet bor en träslöjdslärare. Det kunde jag ana; en koja placerad högt upp i ett träd och ett kupolformat hus i trädgården avslöjar ägarens vurm för trä. Förutom att bidra med annorlunda byggnader är slöjdläraren också intresserad av världsrekord. Några stycken har han tagit initiativ till i Uddebo, bland annat när fler än 400 personer samtidigt målade av gula huset. Han har också tillverkat världens största spelkort.
Nästkommande hus har också historier. Ett av dem är visserligen borta, men det är för att byn gemensamt rev det eftersom det inte gick att rädda. Snart kommer ett nytt – tomtens nya ägare fraktar dit det på lastbil inom några veckor. Huset därefter är också slitet men här har några engagerade tagit initiativ till räddning; de välkomnar andra att investera till en andel för att köpa och renovera huset. Argumentationen som används förefaller vettig för alla som är oroliga för ekonomiska bubblor: det framställs vettigare att investera i byggnader och mark än att ha pengar på banken.
Ett stenkast därifrån ligger Småfolkets park. Här fanns förr en lekplats som kommunen tog hand om, men efter beslut att ta bort ett gäng lekplatser så togs den bort på 90-talet. Under de senaste åren har byns invånare skapat en ny lekplats på samma område. Den är lummigt inplacerad mellan några björkar och kullar. Rutschkana, gungor, lekstugor och studsmatta, allt omgärdat av ett staket för säkerhetens skull. Gräset har fått växa ganska långt och ger lekplatsen känslan av en äng. Bredvid Småfolkets park finns den vedeldade bybastun. Ja, där är inte bara en bastu förresten, där finns också allt som behövs för att driva den. Ett välfyllt vedupplag, en sågbänk och så förstås en såg som hänger på väggen. På bastuns framsida har man byggt en spång som leder ner till en badplats vid ån som flyter genom Uddebo. ”Bastun är välanvänd”, berättar Gustav. ”Och uppenbarligen är vattnet viktigt för många. Vi själva är inga badmänniskor men jag har förstått att många vill ha möjlighet till bad där de bor. Kanoter att låna finns också.”
Någon minuts promenad från bybastun finns ett slags allaktivitetshus. På bakidan går att skönja en lekplats som tillhör byns förskola. Kommunen beslutade för inte så länge sedan att stänga förskolan på grund av att där gick för få barn. Det ville några inte acceptera; ett föräldrakooperativ tog över driften och med hjälp av det plötsliga intresse som växte fram för att bo i Uddebo så gick det strålande. Då ville kommunen driva förskolan igen och det gör de nu. Men huset är stort och förskolan är inte ensam. Caroline och Gustav visar oss ner i restaurangdelen och köket där det anordnas folkkök med jämna mellanrum. Mat serveras för 20 kr och besökarna får gemenskap på köpet. Sedan visas vi upp till översta våningen med en stor sal för alla möjliga arrangemang. Jag föreställer mig att rummet är ett paradis för alla som bor i drama-, poesi- och performancekollektivet, men egentligen också för vem som helst, det är den typen av rum. ”Det är här jag genomför Lådan” berättar Caroline. ”Det är sociala experiment där vi låser in 25 personer i ett rum under tre dygn och ser vad som händer. En dag kanske det handlar om att skriva, en annan gång om musik. Det brukar upplevas som lärorikt för dem som är med.”
Det är ungefär nu som jag återfår känslan som jag fick när jag läste dokumentet med föreningar och initiativ i Uddebo 2019. Listan som aldrig verkade ta slut och, ja, nu känns det som om denna rundtur inte kommer ta slut. Inte för att jag har bråttom, jag njuter i fulla drag, men det jag redan sett är mer än någon kan förvänta sig av en by med uppemot 400 invånare. För att sätta denna mängd i perspektiv kan sägas att det är ungefär lika många som bor i Hurva. Räknar vi ihop byarna Askeröd, Dala och Västerstad, utan dess omgivningar, ja då är vi hundratalet fler i vår bygd. Vi har ännu inte nått fram till de saker som Uddebo blivit särskilt känt för, ändå är jag redan mätt på intryck.
När vi lämnar allaktivitetshuset går Caroline en spontan genväg. Plötsligt står vi inför en grusad brant med fallhöjd på en och en halv meter. Vi får kämpa för att ta oss ner. ”Hur går det?” frågar hon en smula generat. ”Det är bara så att jag inte riktigt gillar upptrampade stigar.” Kanske är det just därför hon var en av personerna som tog initiativ att rädda gula huset, aktionen som kan ses som startskottet för Uddebos utveckling den senaste tioårsperioden. Huset ligger just intill vägen som går genom byn, är tre våningar högt och byggdes 1892. Historien om hur huset räddades är i sig fantastisk – full av humor och engagemang. Vid ett tillfälle hyrdes en buss och så åkte man in till Korsvägen i centrala Göteborg och frågade om där fanns folk som ville hjälpa till att renovera. På kort tid fylldes bussen. Vid ett annat tillfälle behövde man skrapa färg från fasaden och förvandlade huset till en gigantisk trisslott med fina priser, varpå människor kom och skrapade för glatta livet. Just nu är det en förening som fyller huset med aktiviteter såsom en freeshop, utställningar och bio och där finns ateljéer med möjligheter till skapande. Bland annat har man ibland haft sy-lan där de som vill träffas och syr några dygn i sträck. Vid ett tillfälle tillverkades vimplar som placerades utmed vägen för att få bilarna att köra långsammare genom byn. Det gick bra ända tills vägverket fick nys om det hela, då fick flaggorna plockas ner.
Från gula huset går vi över ån och följer en cykelväg som går igenom en allé och mellan två fält som båda odlas rikt med grönsaker. Till vänster finns småbruket där tre ekologiska odlare sköter marken. Vatten tas från ån bredvid. Här kan byns invånare köpa andelar av skörden redan i början av året varpå de får kassar med grönsaker under hela skördeperioden. Det är en modell som blir allt mer populär runt om i världen och som i grunden handlar om att både lantbrukaren och kunden bär risk för en misslyckad skörd (i vanliga fall får ju lantbrukaren stå med hela risken när den odlar). Men det går också bra att köpa grönsaker av småbruket utan att ha andel, nämligen i en affär som har öppet en dag i veckan. Till höger om cykelvägen, bakom en konstnärligt utformad siluette av ett tåg som minner om tiden då en järnväg gick genom byn, finns samodlingen. Där har ett tjugotal av byns invånare gått samman för att odla. Förutom grönsaker i prydliga rader finns även bikupor och en verktygsbod. Maten kommer säkert att räcka till fler än dem som odlar den.
Nästa sevärdhet vi kommer till är småhusbyn. Det är ett nytt projekt där man fått tillåtelse att bygga ett gäng mindre bostäder på en fotbollsplan som varit övergiven sedan Uddebos lag lades ned i början av 2000-talet. Själva entrén till området vittnar om historien; resterna av två flaggstänger på vardera sida vägen in på området är klassiska för idrottsplatser. Fotbollsmålen finns fortfarande, men har förflyttats till en mindre plan där de inbjuder till spontant spel. Bredvid planen har man påbörjat arbetet med en skogsträdgård – en mängd buskar och träd finns planterade. Klubbhuset finns också fortfarande, men inhyser nu inte bara omklädningsrum och dusch utan också ett gemensamt kök. Nedanför klubbhuset formas småhusbyn. Ett hus förefaller färdigt, medan övriga är på gång. Inget får vara mer än 50 kvadratmeter stort. Arkitekturen varierar. Några hus är fyrkantiga och höga. Andra runda och lägre. Landskapet formas också, särskilt iögonfallande är en sorts grop med vatten i. Tanken är att det med tiden uppifrån ska se ut som ett öga. Tomternas gränser är ännu inte helt bestämda. De boende får komma överens vartefter tiden går. Det låter som upplagt för konflikter. ”Och det är en av de saker som är sköna här” berättar Caroline. ”De som kommer hit förstår att konflikter uppstår så när de väl kommer blir det ingen chock. Då löser vi det och går vidare.”
Bredvid småhusbyn finns en gammal industrifastighet som kallas Väveriet. Som namnet antyder så har det en gång i tiden varit just ett väveri. Nu är hela fastigheten uppköpt av en familj som vill att lokalerna används just i den anda som finns i resten av Uddebo. Caroline och Gustav visar oss först in i stora salen – ett gigantiskt rum som badar helt i dagljus eftersom i stort sett hela taket består av takfönster. En stor val på en vägg vittnar om att lokalen nyligen använts vid en konstutställning. En gigantisk bioduk hänger på en annan vägg, den används när det anordnas drive-in bio. Nu står en ensam soffa framför bioduken och jag föreställer mig att lokalen använts även vid privata filmstunder. I så fall måste det vara världens största hemmabio.
Väl ute igen passerar vi en skylt som berättar att det snart ska öppnas ett surdegsbageri och pizzeria i en del av Väveriet. ”De renoverar just nu”, berättar Gustav. ”De kommer göra så att röken från pizzaugnen leds ut igenom den gamla skorstenen. Så när det ryker där, vet alla i byn att det är pizza på gång.” Vi går vidare till ett kontor som hyrs av Gustav tillsammans med några till i byn. Förutom att kunna arbeta härifrån så utgör kontoret också någon slags digital verkstad. Här finns även ett gäng posters från de senaste årens händelser i byn. En av dem visar festivalprogrammet för byns egen festival (Festidalen) som fram till i år hållts regelbundet på sommaren. En annan visar Uddebos julkalender från 2019. Det är en karta av byn med 24 olika platser utmarkerade; vissa av dem i gemensamma byggnader och andra i privata hem. ”Julkalendern har varit väldigt populär” berättar Gustav. ”Föreningar eller privatpersoner som vill får ta ansvar för en dag i december. Alla som vill välkomnas vid en särskild tid och vad som helst kan hända.” I rummet ligger också några exemplar av Uddebobladet. Det är ett blad/tidning som ges ut i byn ett par gånger om året. Caroline är en av dem som brukar vara med i redaktionen. ”Tanken är att alla ska känna sig inkluderade. Att man vet vad som pågår även om man kanske inte är med i något av allt som händer.” Jag ögnar igenom dem. Ett handlar om idrott. Jag kan läsa om bordtennisföreningen Nättrollen som spelar i Väveriets lokaler varje vecka och jag upptäcker att byn har två egna tennisturneringar, Uddebo Open och Uddebo Classic, som spelas vart år. I den senare får spelarna enbart använda racketar av äldre modell. I ett annat Uddeboblad kan jag läsa om ett nytt initiativ om lokal elproduktion. Och där finns ett reportage om odlingarna i byn där bland annat Ellen Rönnblad, en av bönderna i småbruket, framhåller att byn utan vidare kan bli självförsörjande på grönsaker.
Vi närmar oss slutet på rundvandringen. Men innan vi tar farväl går Gustav med oss till Cykelköket, en gemensam verkstad i Väveriets källare. Den är fullproppad med reservdelar. ”Vi hade tur och fick ett parti reservdelar från en cykelbutik i Göteborg. Nu har vi mer än vad vi behöver. Vi har också börjat prata om att inte bara ha fokus på cyklar utan också annan mekanik. Det har blivit tydligt att just cykelköket är ganska säsongsbetonat och då är det bra att kunna göra annat också.” Jag pekar på ett hörn i verkstaden som ser mysigt ut med soffa och bord och undrar om det verkligen behövs också i verkstaden. Gustav skrattar. ”Så typiskt oss, det ska vara möjligt att mysa överallt. Vi vill ju att det ska vara socialt och trevligt i verkstaden också.”
Under färden hem är det många intryck att smälta. Det som sker i Uddebo är sympatiskt på många sätt men känslan är att det också är viktigt. Så sent som dagen innan besöket lyssnade jag på Greta Thunbergs sommarprat. Hon sparade inte på krutet. Med visst förakt beskrev hon makthavare som är mer intresserade av selfies med Greta och rosa milkshakes med skräpmat än att faktiskt göra skillnad under toppmöten. Med samma svarta ton beskrev hon övertygande läget för planeten som kritiskt. På slutet lämnade hon lyssnarna med ett budskap som kan vara såväl inspirerande som skrämmande: det är upp till dig och mig att bidra till samhällets omställning i syfte att undvika klimatkatastrof. Jag delar hennes slutsats. Klimatproblematiken grundar sig i strukturer och kultur som vi beklagar oss över är ohållbara, ändå upprätthålls de av oss alla. Men hur gärna vi än vill är det svårt att föreställa oss annat. Just det är Uddebos gåva; ett levande exempel på hur det kan gå till när vanliga människor bygger en annorlunda och mer hållbar kultur.