I onsdags anordnade Askerödsbygdens byförening en föreläsning om mineraljakten i Skåne. Inbjudna var Johan Gran och Anita Ullman från VetoNu, ett nätverk som arbetar för att stoppa mineraljakten och för att förändra minerallagen. Uppemot 20 personer hade kommit till Västerstads församlingshem och ingen var missnöjd med det beslutet efter att ha lyssnat till Johan och Anita. Föreläsningen var på flera sätt skakande.
Bakgrunden till besöket är att bolaget Scandivanadium mutat in 22 000 hektar mark i Skåne där de fått undersökningstillstånd att leta efter mineraler. Vanadium är ämnet som eftersöks och tidigare provborrningar har visat att chanserna är goda att finna detta mineral i Skåne. Till största del är det områden på Österlen som är berörda, men företaget har också mutat in delar av Hörby kommun sydväst om tätorten. Lyby är särskilt berört och där har invånare redan startat grupper för att stoppa provborrningar. Men området sträcker sig också ner in i Askerödsbygden, just norr om Dala och Västerstad
Föreläsningen gav bakgrund till minerallagens nuvarande utformning, som på många sätt går undersökande företags ärenden. Grundinställningen är att ”det är väl bra om vi får veta mer om berggrunden, bara borra ni”. Undersökningstillståndet utfärdas för en treårsperiod men kan förlängas till uppemot 15 år. En situation som givetvis lägger en våt hand över hela bygden där fastighetsägare inte vet hur det kommer gå. Vågar vi investera i vår fastighet eller kommer det bli gruvverksamhet om 15 år? Och hur blir det med värdet på våra hus?
För egen del var just detta den mest besvärande delen av föreläsningen. I detta fall har vi ingen aning om Scandivanadium, ett företag främst drivet från Australien, faktiskt har ekonomiska muskler, kapabilitet och äkta ambition att starta gruvnäring. Inte desto mindre gör undersökningstillståndet att hela bygders framtidsutsikter grumlas för många år framöver. Därför känns det avgörande att lagen ändras så att markägare och kommuner får möjlighet att säga nej till gruvnäring.
Mycket mer sades på föreläsningen. Den som är intresserad kan med fördel besöka www.vetonu.se för mer information. Och vi som var på mötet berättar gärna mer när vi träffas i olika sammanhang i bygden. Den som vill kan också deltaga när invånare i Lyby ordnar picknick den 16 mars. Såhär skriver de på Facebook:
En information till bygdeföreningens medlemmar och alla andra med intresse i gruvfrågan – från den fristående Gruppen Lyby mot gruvor:
Vi bjuder in till picknick nere vid Brotorpssjön lördagen den 16 mars klockan 10-12. Inbjudan har gått ut till pressen.
Syftet är att stötta grannarna och varandra om borrhålen, väcka opinionen och prata med våra inbjudna politiker från Ks och bygg och miljö med flera.
Medtag gärna egen picknickkorg och kläder efter väder. Sprid och dela gärna detta.
Se gärna mer info genom att besöka Lyby bygdeförenings sida på Facebook.
För egen del har jag efter mötet funderat en del på hur den svenska minerallagen kan vara så tillåtande som den är. Kanske är den enkla förklaringen att svenska staten själva äger stora företag i gruvnäringen och att det i utvecklingens namn upplevts lämpligt att bolag kan köra över markägare. Det är ju det som har hänt i Norrland under många år på bekostnad av befolkningen där. Och höjer vi blicken ännu mer ser vi en värld där lokalbefolkningar hela tiden kämpat mot storskalig exploatering av deras hem, oavsett om det handlat om avskogning, dammbyggen eller urangruvor. Jag har länge beskådat detta med sorg, men har ändå på behörigt avstånd kunnat skörda frukterna av exploateringen. Under kvällen i Västerstads församlingshem blev det tydligt att det nu är vår tur att stå till synes maktlösa inför en svag minerallag och råvarutörstande civilisation.
